Helsingin Sanomat har publicerat en artikel med rubriken “Onko Bitcoinin loppu kirjoitettu sen sisään?” (”Har Bitcoins slut skrivits innanför det?”), där journalist Jose Riikonen skriver om Bitcoins grunder och behandlar systemets problem. I artikeln intervjuar Riikonen också Helsingfors Universitets professor i databehandlingsvetenskap Valtteri Niemi. Artikeln själv är tyvärr bakom betalvägg, men det här motstycket är fritt för alla eftersom vi på Prasos tror att väsentlig information inte borde begränsas.
Artikeln är delvis lyckad eftersom den behandlar begripligt Bitcoins och blockkedjans grunder, såsom brytning, matematisk bekräftelse samt bitcoins begränsade mängd. Artikeln har ändå framstående sakfel, som beror på att artikeln inte har uppmärksammat Bitcoins nuvarande tekniska utveckling. Dessutom behandlar artikeln grundligt fel några saker relaterade till Bitcoin-ekonomin.
Finlands stora medier publicerar lyckligtvis också mer högklassiga och bättre undersökta artiklar om bitcoin. Senaste exemplet är Yles artikel om Martti Malmi och tioåriga bitcoin.
Bitcoin fungerar globalt redan nu effektivare än flera traditionella finansinstitut.
Bitcoin betydligt mer skalbar än nuvarande systemet
I artikeln hänvisar Riikonen till Bitcoins skalbarhet och berättar att det är ett problem. ”I praktiken tar det en timme att ordentligt bekräfta betalningshändelsen. Här framkommer ett fundamentalt fel i systemet,” skriver Riikonen.
Det kan faktiskt ta en timme att få sex bekräftelser i Bitcoin-nätverket, men sex bekräftelser är inte på något sätt nödvändigt för att få transaktionen bekräftad pålitligt. Ofta har transaktionen redan efter en bekräftelse blivit bekräftad så noggrant att den inte mer kommer att ändras. I viktiga transaktioner rekommenderas ofta minst tre bekräftelser, vilket har märkts i praktiken vara tillräckligt för att undvika möjliga fel i bekräftelsen.
I vanlig handel behöver man ofta inte ens vänta på bekräftelser, utan företagen bär själv ansvaret för obekräftade transaktioner. Även tillsynes obekräftade transaktioner är allmänt tillräckligt pålitliga att deras risker inte är betydande från företagets synvinkel.
Snarast obekräftade transaktioners risker blir betydande i värdemässigt stora transaktioner. Med Bitcoin kan du flytta miljoner euro till andra sidan världen på en halv timme pålitligare och förmånligare än något annat system någonsin har möjliggjort. I traditionella banktransaktioner kan sådan trafik ta dagar och kräva mycket pappersjobb, vartill bara transaktionskostnaderna kan vara hundratals euro.
Man måste beakta att i traditionella banksystemet är transaktioners bekräftelse ännu långsammare än även Bitcoins värsta dagar. Om du flyttar pengar från Nordea till Sparbankens konto kan du hamna vänta en hel bankdag före din vän kan använda eller lyfta pengarna. Fastän en bitcoin-transaktion skulle ta en timme (vilket det sällan tar) skulle den ändå vara drygt tio gånger snabbare än även en liten summa flyttad mellan inhemska banker. Om man uppskattar skalbarheten. Dock har bankerna också utvecklat nya system för att försnabba transaktioner. Sådana är exempelvis Siirto och Mobilepay.
Skalbarhet kräver inte att penningmängden växer
”För att ekonomin skall växa måste penningmängden växa,” skriver journalist Riikonen. Trots att nuvarande finanspolitiken grundar sig på en tanke om pengarnas värdes hållbarhet, stämmer påståendet inte. Ifall pengarnas värde ändras dynamiskt enligt ekonomiska situationen, kräver ekonomins tillväxt inte penningmängdens tillväxt. Fastän största delen fiat-pengar till sin natur är inflatoriska, alltså minskar deras värde, kan ekonomin också fungera med en deflatorisk valuta.
I deflation växer valutans värde enligt hur mycket dess användning och relaterade ekonomin växer. Ifall centralbanken, staten eller något motsvarande institut inte konstgjort påverkar pengarnas värde, så bestäms pengarnas värde enbart enligt utbud och efterfrågan. Ifall ekonomin relaterad till valutan växer, växer också valutans värde. Ifall ekonomin krymper, krymper också valutans värde. En växande ekonomi behöver nya pengar endast ifall pengarnas värde är bundet.
Trots att man i politiskt prat betraktar deflation som ett svärord och antar den påverka efterfrågan negativt, verkar sanningen vara annorlunda. T.ex. i fråga om datateknik och telefoner är deflation verklighet, alltså får man med samma mängd pengar varje år betydligt mer beräkningskapacitet och mycket bättre apparater. Trots detta verkar datateknikens och elektroniska apparaters konsumtion snarast växa, fastän teorier som förhåller sig negativt till deflation påstår att den borde sjunka.
Bitcoin kan också delas till allt mindre och mindre bitar. Fastän det finns ett begränsat antal enstaka bitcoins, kan man alltid dela dem till delar som motsvarar efterfrågan. Man behöver alltså inte skapa mer bitcoins, utan teoretiskt kan även en enda bitcoin delas i lika många enheter som det nu (eller om tio år) finns euro i världen.
Man bör också komma ihåg att Bitcoin inte behöver ersätta statliga valutor för att vara nyttig eller erbjuda världen positiv utveckling. Olika valutor och deras konkurrens är allmänt gynnsamma från konsumentens synvinkel. Vissa valutor, såsom centralbanksstyrda euron, kan fungera i vissa situationer, medan bitcoin-liknande kryptovalutor kan fungera bättre i andra situationer. De kan exempelvis ge konsumenter köp-, försäljnings- och sparmöjligheter som de annars inte skulle ha.
Fastän nuvarande världsekonomin inte grundar sig på guldstandarden, har guld som värdelagrare inte försvunnit utan stannar kvar starkt vid sidan om vanliga pengar.
Utveckling har gjort Bitcoin ännu skalbarare
Kanske det mest väsentliga felet i Riikonens artikel angående Bitcoins skalbarhet är att den inte alls beaktar teknologiska utvecklingen som skett senaste åren. Årets 2018 Bitcoin är märkbart mognare, stabilare och på alla sätt bättre än den Bitcoin som Satoshi ursprungligen visionerade på kryptoanarkisternas forum.
Bitcoins skalbarhetsfråga har från första början varit ett tema som Bitcoin-användare diskuterat. Egentligen är det inte fråga om ett fel utan normal teknologisk utveckling: första versionerna av protokollet eller programmet är sällan lika bra som senare versioner. Bitcoin har snart uppdaterats i tio år och största delen av uppdateringarna har förbättrat systemets stabilitet, användbarhet och skalbarhet.
Förra året fick Bitcoins protokoll en uppdatering med namnet Segregated Witness. Uppdateringen ändrade sättet som Bitcoin-systemet loggar information i block, varmed det är möjligt att i varje block lagra allt mer transaktioner i allt mindre utrymme. Fastän Segregated Witness, eller SegWit, håller på att förallmänligas har inte nära heller alla Bitcoin-parter utnyttjat den fullständigt. Trots det har SegWit i genomsnitt försnabbat Bitcoin-nätverket och märkbart sänkt Bitcoin-transaktionernas kostnader. När SegWit kommer i universal användning kommer vi att se dess slutliga effekt.
Fastän SegWit redan nu har betydligt försnabbat transaktioner, är det bara en början av vad är på kommande. Tack vare SegWit är det möjligt att bygga andragrads lösningar som kallas Blixtnätverk (Lightning Network) och antas försnabba Bitcoin-nätverket tusentals gånger från nuvarande. Blixtnätverken tros kunna göra Bitcoin betydligt snabbare än t.ex. kreditkort. Teknologin är inte heller bara teori, utan flera fungerande LN-applikationer har redan utvecklats och nästa generationens LN-appar förväntas vara tillgängliga för grundanvändare redan under nästa året.
Som enklast är Blixtnätverkets idé att den skapar olika privata kontaktkanaler mellan olika Bitcoin-plånböcker, varmed pålitliga användare kan flytta bitcoins utan att belasta blockkedjan eller brytare. Dessa olika kanaler kan finnas obegränsat och transaktionerna kan gå genom flera kretsar från en användare till en annan. Endast transaktioner vars bekräftelse nödvändigtvis behöver blockkedjan måste loggas i blockkedjan.
Låt oss förenklat tänka att Jose och Jiri är Bitcoin-användare, som litar på varandra. Jose litar på att Jiris Bitcoin-plånbok har 1 bitcoin. Jiri litar på att Jose har 2 bitcoins. (I det här sammanhanget betyder ordet ”tillit” matematisk tillit.) När Jose flyttar en bitcoin till Jiris plånbok behöver Jiri inte separat bekräfta det från blockkedjan, eftersom han har en skild matematisk tillitsrelation med Jose. Efter det kan Jiri använda bitcoinen som om den alltid var hans. Blockkedjan behövs endast ifall exempelvis en tredje användare Valtteri vill ha en bekräftelse på att Jiri har denna bitcoin som Jose gett.
Tankeexemplet är naturligtvis extremt förenklat. I verkligheten finns det en enorm mängd tillitsrelationer och användare, och flera av dem är betydligt mer ansedda parter än Jiri och Jose, såsom investeringsföretag o.dyl.
En enorm mängd olika matematiska tillitsrelationer gör det möjligt att flytta största delen av all penningtrafik utanför blockkedjan och ändå utnyttja blockkedjans säkerhet.
Brytning förutsätter inte ökad konsumtion
Journalist Riikonens artikel framför också Bitcoin-brytningen och dess förbrukade energimängd som ett hinder för skalbarhet. Det är sant att Bitcoin-brytning har växt betydligt och använder nuförtiden enormt mer energi än tidigare. På global nivå är energimängden ändå väldigt liten: Bitcoin-systemets verksamhet uppskattas just nu motsvara högst 0.1% av världens elbruk. Man har också börjat utveckla naturvänliga lösningar till brytning bl.a. i Norge.
Bitcoin-nätverkets och –användningens tillväxt förutsätter inte heller att brytningen växer. Hela nuvarande Bitcoin-nätverket kunde vid behov drivas med en finsk skolas gamla Pentiums. (Obs. Skribenten är nödvändigtvis inte medveten om finska skolors nuvarande datorer.) Brytning ökar Bitcoin-nätverkets säkerhet, men även om brytningskapaciteten skulle minskas, skulle nätverket fungera lika snabbt. Brytningens mängd i relation till bitcoins marknadsvärde kommer att sjunka, eftersom skapandet av nya bitcoins halveras vart fjärde år. På lång sikt är riktningen alltså att brytningens relativa andel minskar.
Bitcoin-nätverket är överlägset största projektet på decentraliserad beräkning som mänskligheten har förverkligat. Fastän beräkningskapaciteten skulle sjunka till en bråkdel av nuvarande, skulle Bitcoin ändå vara säkrare än t.ex. en enda bank. Det är möjligt att någon jätte som USA eller Kina kunde försöka anfalla mot Bitcoin och skapa problem åt nätverket. En sådan operation skulle ändå förutsätta enorma resurser och sålunda jämföras med krigsbeslut. Ifall en stormakt skulle vilja skapa ekonomisk skada, skulle traditionella metoder såsom sanktioner och handelsblockader vara betydligt mer kostnadseffektiva.
Att påverka Bitcoin-nätverkets funktion skulle kräva att anfallaren har en 51% andel av brytningen, då anfallaren skulle kunna manipulera transaktioner. En 51%-attack är ändå inte lätt eller förmånlig även för stora statliga parter. Så stark är Bitcoin som ett system. Dessutom skulle även en lyckad attack inte förstöra Bitcoin. En 51%-attack kunde paralysera transaktionstrafiken, men det skulle ändå inte vara lätt att stjäla bitcoins. Attacken kunde jämföras med en överbelastningsattack. Det finns också en mängd möjliga motåtgärder varmed anfallaren kunde besegras med Bitcoin-samhällets kraft.
Bitcoin växer och blir tryggare
Påståendet att Bitcoin inte skulle ha förmåga att skalas är grundlös. Bitcoin är i grund och botten ett protokoll och program, ett slags matematiskt kontrakt. Som alla andra program kan också Bitcoin editeras. Systemet kan förbättras och vid sidan kan man utveckla olika appar till blockkedjans beräkning och så vidare.
Nutidens Bitcoin är betydligt effektivare och säkrare än tidigare årens Bitcoin. Om inte något helt oförväntat händer är det så gott som säkert att nästa årtiondens Bitcoins är ljusår längre än nu.
Bitcoin är en teknologi och teknologier utvecklas. Nuvarande Bitcoin är bara början.
